Någonstans i mitten av oktober kändes allt perfekt. Jag
skulle bara få till något enstaka långpass och sedan vara redo för mitt tionde
maratonlopp. Så fick jag hybris och bestämde mig för att testa att köra en hård
mängdvecka. Ja, målet var att få ihop 15km om dagen, minst. Jag delade upp det
de flesta dagarna på två pass, runt 7-8km, men det blev ett par litet längre
också, så pass att jag nöjde mig med 10 på söndagen och kunde ändå nöjt
konstatera nytt veckorekord om 105km.
Sen en vilodag och ett bra pass på IP. Men sen rasade allt
ihop. Ja, eller, hur man nu skall uttrycka det. Suget fanns plötsligt inte där
längre. En lång säsong efter avbrottet med influensan i våras började ta ut sin
rätt. Två mediokra veckor om totalt 6,5mil följde. Inga långpass. Tittade på
min plan som jag ambitiöst lagt fram, och som inte såg särskilt farlig ut, och
blev dyster. Inte ens detta kunde jag klara att följa. Visserligen var jag på
resa, till Milano, där jag hittade en perfekt plats att springa på – en park
som verkade vara tillhåll för samtliga löpare i Milanos centrum – men det blev
bara skön lätt distans.
Till sist bestämde jag mig ändå. Det blir en mara till i
höst. Det blir min första på utländsk mark. Om en vecka. Jag lutar åt att ta
det lugnt och köra LL-stuket. Försöka hålla igen första halvan, för att om
kroppen tillåter, ta i litet på andra halvan, och se det som starten på nästa
säsong. Fast jag har i och för sig lovat mig själv att jag skall ta en veckas
vila efteråt. Sen lätt löpning under december innan det blir nystart i december
mot den nya Stockholm marathonbanan. Om jag klarar mig undan influensor borde
det kunna gå betydligt bättre till våren, och om jag får tillbaka suget, och
fixar litet flera långpass så skall det äntligen bli ett nytt pers på
distansen. Det nuvarande är ju snart 3år.
Nu skall jag i alla fall ge mig ut på en tur i det vackra
höstvädret, bara isen smält undan på gatorna så man inte drar på sig en onödig
skada. Kanske ska man springa varv på IP istället och vara säker på att det
inte sker något dumt.
Vi ger oss inte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar